Tankar om framtiden, över en hög hästskit

Det är en smal balansgång, det här med att fundera över min framtid.
   För några år sedan kunde jag inte ens tänka på arbetslivet utan att få dödsångest. Nu har jag kommit så långt att jag kan fundera över vilka jobb det finns i världen, vad jag har för styrkor och svagheter och vilken sorts jobb jag eventullt skulle kunna klara av att ha någon gång i framtiden.
   Men om jag funderar för mycket så slutar det med att jag får ångest och känner mig världelös eftersom jag inte är stresstålig, flexibel och service minded som så gott som alla jobb nu för tiden kräver. Jag är extremt känslig för stress, blir stressad av sånt som andra inte ens reflekterar över (människor jag inte känner, nya miljöer, för många sinnesintryck på en gång) och vid stress så låser jag mig totalt och slutar fungera. Goes without saying att jag inte är flexibel och service minded.
 
Idag på bondgården var jag och några kollegor uppe i hästhagen och samlade hästbajs som vi ska gödsla trädgårdslandet med. Jag antar att en sån arbetsuppgift kan få vem som helst att fundera på att byta jobb, men ibland kan jag inte låta bli att känna att jag har potential som slösas bort inom daglig verksamhet.
   Vissa dagar drömmer jag om en annan version av mig själv, en bättre sådan. En ung och orädd kvinna som, någonstans i Europa, har ett jobb där hon får använda sina kunskaper i det engelska språket, bo på lyxiga hotell och dricka champagne i tunna glas som gnistrar som kristaller.
   Exakt VAD den här drömbilden av mig själv jobbar med vet jag inte säkert, eller ens om det finns sånna jobb i verkligheten. Dessutom kan man inte jobba med språk utan att jobba med människor, vilket är en av mina paradoxer här i livet.
   Ibland känns det som om det bor två olika människor inom mig. En äventyrslysten europé, med solglasögon i pannan och fickorna fulla av småmynt i tre olika valutor, som helst av allt vill sova på ett tåg från Köpenhamn med sin ryggsäck som huvudkudde och se solen gå upp över Köln. Och en väldigt autistisk och smått neurotisk tjej, med hela veckans matlådor i kylskåpet och nästa veckas inköpslista i mobilen, som är nöjdast när allting är som det brukar vara och hon får avsluta dagarna i soffan med sin katt och TV-programmen hon brukar se.
   Och dessa två är inte riktigt sams.Vilket även påverkar mina tankar om framtida jobb.

For wishes I behold my night

Some people live more in twenty years than others do in eighty. It's not the time that matters, it's the person.

RSS 2.0